Till att börja med så ska det väl konstateras att det är tredje gången gillt som gäller. Efter två urkukade val fick de till slut till det. Gör om, gör rätt.

Det roligaste idag var en amerikansk ekonom som erkände att den amerikanska ekonomin faktiskt haft större tillväxt under demokratiskt styre än under republikanskt. Det tråkigaste var ärthjärnorna till republikaner i New York som bävade inför fyra år av socialistiskt muslimskt styre. Hur bemöter man ens så kollossalt korkade personer? Det är klart att man försöka att bara himla med ögonen och inte bry sig om det inte vore för att de faktiskt har rösträtt. Och ska man rösta emot en kandidat ska man kanske åtminstone göra det på korrekta grunder. 

Så republikaner är storföretagens och kapitalismens väktare, men de är bara alltför kassa på att inse att en sund ekonomi innebär mer än att förse sina polare med skitmycket pengar. Att dessutom kriga skiten ur ett land eller två gör ju inga under för plånböckerna heller. Det är ju inte som att det ger så förbannat mycket inkomster om man inte blir klar snabbt och kan fokusera på att exploatera den fallna nationens tillgångar. Förlåt, jag menar delta i uppbyggnandet av landet igen.

Republikanerna har även många etiskt sinnade röstberättigade på sin sida. Med etik och moral avses här att förbjuda abort, återinföra kristna böner i skolor och förbjuda homosexuella så många rättigheter som möjligt. Men även här är de rätt värdelösa. Evangelisterna frodas visserligen, men abort är ju fortfarande tillåtet. Och med republikansk majoritet och republikansk president borde det ha varit en enkel match att ta ifrån kvinnor en grundläggande mänsklig rättighet när man hade chansen. Men man tog den inte. Faktum är att de moralfrågor som drar arbetarrösterna till republikanerna sällan behandlas när de väl kommier till makten. Men nåt måste ju få arbetare att rösta på det parti som är det största hotet mot deras välfärd.

Det är tur att det finns etiketter att sätta på människor. Speciellt att sätta på sig själv. Speciellt när det inte är helt uppenbart för omgivningen att man är det man säger sig vara. Att man kan kalla sig själv "compassionate conservative" och sen inte vara det minsta medkännande egentligen och visa gång på gång hur svårt man har att relatera till människor som har det svårt. Lite som Marie Antoinettes funderingar kring varför folket inte åt kakor då de inte hade bröd.

Här i Sverige har vi precis som överallt annars i världen folk som ser sig själv som moralens väktare som står upp för etik och mänskliga rättigheter. Hos oss kallas de kristdemokrater och de tycker exempelvis inte alls att människor har lika värde, även om de tryckte de orden på diverse utskick de gjorde innan valet. Det här med homosexuellas rätt till äktenskap ställer ju till en del problem för dem som bekant.

Förutom att stå upp för etik och moral så kan man stå upp för människors frihet också. Då kan man kalla sig liberal. Man kan faktiskt kalla sig liberal om man tycker att det är rätt att nationer med våld går in i andra länder och tvingar på dem sin version av frihet, så länge det är liberalistens syn på frihet också. Man kan till och med kalla sig liberal om man tycker att ett övervakningssamhälle som registrerar varje steg du tar är en bra idé. Och är det som så att man upptäcker frihetsproblematiken med sina åsikter så kan man kalla sig nyliberal och tro att det går vägen då. Precis som att den nya friheten består av minskad frihet. Control is the new free, som modemänniskorna skulle ha sagt. Som språknörd är det roligaste i det hela att man tror sig ändra betydelsen av ett ord genom att lägga till ett litet prefix som inte ens är en negation. Nynazism innebär fortfarande nazism och nyliberalism innebär fortfarande liberalism. Vill man minska människors frihet finns prefixet anti. Men det är klart, hur många röster vinner man som antiliberalist?

Problemet med språk är, som George Carlin så intelligent påpekade, att vårt språk är det verktyg som vi har för att göra våra egna tankar förstådda för oss själva. Därför blir det också ett verktyg som kan missbrukas. Man kan kalla sig "compassionate conservative" och fortfarande vara samma gamla konservativa varelse, men varje gång det yttras hamnar även ordet "compassionate" i folks hjärnor. Att inte vara liberal och hela tiden kalla sig något med liberal (utan anti) gör att man ger sig själv en fördelaktig stämpel som sen kan användas när man smider nya planer för att kontrollera folk mer.

Så kanske är det när människor högljutt proklamerar sig själva som nyliberaler, etiska och så vidare som vi ska dra öronen åt oss. För uppenbarligen så är de väldigt måna om att sätta en positiv etikett på sig själva. Kanske för att ingen annan kommer att göra det åt dem.