Då det är tänkt att jag kanske egentligen borde använda den här bloggen till att tipsa om de senaste billiga moderiktiga inköpen som vi människor kan göra för att fylla vårt liv med tillfredsställelse i cirka en halvtimme innan vi raskt söker oss vidare i vårt eviga spenderande för att fylla hålen i våra liv, i alla fall om jag vill hamna på förstasidan, så tänkte jag faktist tipsa om något som man kan lägga pengar på.

SVT:s Korrespondenterna visade förra veckan ett program på temat alternativ ekonomi, alltså andra sätt att se på det här med ekonomi än ur ett kapitalistiskt marknadsekonomiskt perspektiv där storföretag just nu har mer makt än de små människorna. De tre alternativa synsätt som presenterades vad islamiska banker som går rätt bra nu jämfört med resten av bankväsendet på grund av att de får inte göra felaktiga utlåningar då det är en synd, vilket kan jämföras med de västerländska som lånat ut till alla möjliga med rätt dåligt intresse för vad som skulle kunna hända ifall marknaden faller vilket den alltid gör förr eller senare även om det kan vara svårt för kollossalt giriga människor som tänker ett kvartal åt gången att lägga på minnet. Dessutom har de ju blivit bortskämda med att eftersom de i principen håller människors pengar som gisslan så kommer bankerna att räddas med skatteintäkter.

Ett annan alternativ syn som presenterades var den om medborgarlön, det vill säga då det finns en minimilön som varje medborgare har rätt bara genom att existera. Ett försök hade gjorts i en Namibisk där alla 900 invånare levde i extrem fattigdom med i stort sett total brist på arbete. Med hjälp av den mycket lilla summa som de fick varje månad, kunde de alla äta sig mätta och kanske stoppa undan lite pengar för att kanske köpa lite mer kläder. Effekten av detta hade blivit ett ökat självförtroende hos byborna i och med att det fanns människor i världen som visade dem att de hade ett värde. Och med det ökade självförtroendet hade flera börjat ta tag i sina liv och kanske rent utav försöka tillverka lite föremål för försäljning. Vem vet, inom en snar framtid kanske de går ihop och startar en rörelse eller nåt mindre företag tillsammans och lyfter sig själva och byn. Det fanns visserligen en del kritik mot försöket som kanske vanligtvis ses som att man ger pengar till människor för att göra ingenting. De som var argast var de vita farmare som tidigare kunnat exploatera byns invånare som mycket underbetald arbetskraft, men som nu fick problem då byborna krävde anställning eller åtminstone rimlig betalning. De behövde inte kuva sig för kapitalet.

Det tredje och sista reportaget handlade om en vidareutveckling av en nobelprisbelönad idé; mikrokrediter, förhållandevis små summor med pengar som lånas ut till små företag i områden med ofta hög fattigdom. Områden där de etablerade bankerna enbart vill låna ut stora summor till stora företag för att göra så mycket profit som möjligt. Mikrolånen har revolutionerat stora områden och gjort under för jämställdheten då det i många av dessa områden endast getts lån till kvinnor då de visat på en större ansvarskänsla genom att ta hand om sina barn och se till sin familjs bästa, medan de flesta av männen fastnat i ett träsk av oansvar och alkoholism då deras uppgift -- att jobba och förse familjen med pengar -- inte existerade längre. Så det är kvinnorna som till stor del får dessa samhällen på fötterna igen. Förhoppningsvis följer männen efter också, vilket egentligen är en nödvändighet om de inte ska bli helt utanför samhällena.

Vidareutveckligen var en dansk organisation som genom att samarbeta med små lokala banker fått möjligheten att förse invånare i sju afrikanska länder med mikrolån. Den danska organisationen i sig sitter inte inne med något kapital utan kapitalet investeras av privatpersoner som på organisationens hemsida går ihop och lånar ut en summa pengar till en låntagare. Långivaren, eller investeraren, bestämmer själv beloppet och räntan och när det önskade beloppet är uppnått tas ett viktat medelvärde på alla investerade pengar och räntor och banken i det afrikanska landet får en summa som de lånar ut till den viktade räntan. Låntagaren är godkänd av banken och bedöms ha god möjlighet att betala tillbaks även om man får vara beredd på att förlora allt man investerat, som med alla investeringar.

Och det jag gillar mest med det hela är inte att man går in med nån sorts allmosa i det här. Man budar på investeringarna, för även om en investering fått ihop tillräckligt med kapital så kan man fortfarande få lov att investera om man erbjuder ett mer fördelaktigt lån än nån annan långivare. Så om man verkligen vill ha en avkastning på så måste man ibland konkurrera om den. Man använder alltså kapitialistiska idéer för att idka välgörenhet. Människor i en del av världen hjälper människor i en annan del av världen och det sker utan inblandning av giriga storbanker. Som investerare har man möjlighet att se det hela som ett sätt att tjäna pengar eller hjälpa till. Eller både och.

Hittills har jag investerat i tre enmansföretag i Uganda. Inga stora summor och till rätt låg ränta, men jag ska nog höja den lite nästa gång. För jag tror att det är viktigt att det finns nån ränta på det hela så att det inte blir just en allmosa. Och om jag får tillbaka mina utlånade pengar, vilket jag tror, och dessutom får ränta på det så betyder det ju att jag har mer att investera för om jag skulle vilja det. Då har de tre enmansföretagen också bidragit till att hjälpa andra att komma på fötter.

Det är socialistisk kapitalism, av folket, för folket.
Och ett sätt att visa bankerna att vi kanske inte behöver dem så mycket som de vill inbilla oss.

Det är så vackert.
Gå in och bli en investerare du med.