För det är lite där problemet idag finns. Ett problem som vi måste ta tag i, men konsekvenserna av att göra så för politiker riskerar bli ett yrkesmässigt självmord. För människor kommer att förlora sina jobb. Åtminstone till en början när man gör om systemet och upptäcker att vissa typer av yrken finns det inte plats för i en värld som karaktäriseras av hållbar utveckling. För en hållbar utveckling måste innehålla en avveckling av det ohållbara. Och som min kollega påpekade igår, människor tänker väldigt kortsiktigt om man sätter det i perspektiv till den planet som vi ska kunna vistas på. Då räcker inte att tänka på sitt eget liv, eller ens ett par generationer fram heller. Och det räcker definitivt inte att göra som den stora miljöbromsklossen i samhället -- de ekonomiska makthavarna; banker, storföretag med mera -- att tänka ett eller två kvartal framåt.

Och detta vet de flesta politiker. Och de kommer inte att göra något åt det. För att de är också människor och tänker inte heller särskilt långt fram. De, likt de ekonomiska makthavarna, hör ju till de som tänker alldeles för kort. Inte i kvartal visserligen, men väl i mandatperioder. Så de som verkligen har största möjligheten att förändra systemet till ett bättre och mer hållbart är de som verkar minst lämpade för det. Den ena parten klurar på hur man ska mjölka ut så mycket pengar ur nästkommande kvartal och några kvartal framåt och den andra parten klurar på hur man behåller sin makt ytterligare en mandatperiod.

Så vi ska nog inte räkna med någon förändring som gör den skillnad den behöver göra. Utan bara den förändring mot det bättre som ger mer positiv pr och ökade inkomster samt mer makt.

Och vår art kommer att dö ut mycket snabbare än vad vi kanske egentligen skulle göra.

Och på det stora hela -- världen utanför vår egen -- så är det knappast någon direkt förlust.