Många var de artister som slöt upp mot den illegala nerladdningen och ställde sig bakom skivbolagens klappjakt på nedladdare. Och jag förstår artisterna. De såg en risk för att deras levebröd skulle försvinna. Men många insåg inte att det hela inte handlade i första hand om att skaparna av musiken återigen skulle få sina pinsamt små korvören för sina verk utan att storföretagen skulle får sina betydligt större summor åter. 

Tjänsten Spotify är väl ett kollossalt tydligt exempel på det. De stora skivbolagen som är delägare i företaget håvar in en hel del på att tillhandahålla musik, medans artisterna får om möjligt ännu mindre korvören. Vi pratar hundradelars ören varje gång en låt spelas.

En del artister såg igenom hela den här fildelningsdebatten och ställde sig mer på fildelarnas sida än skivbolagens. De såg ett större värde att nå ut med sin musik till så många som möjligt och sedan få chansen att åka runt i världen på små turnéer och möta de människor som man nått ut till. Men det är klart, det var mycket hip hop- och hårdrocksartister som ingick i den skaran. Rätt få på stora bolag. Och det kan ju bero på att det storbolagen har att erbjuda är lättlyssnad skit som utan problem kan bytas ut mot annan lättlyssnad skit. Sån där musik och såna där fabricerade artister som i all sin ytlighet inte skapar den minsta lojalitet hos fansen. Många med lojala fans såg detta med fildelning som ett sätt att nå ut till samhällen man annars inte skulle nått ut till. Man fick en chans att turnera och träffa människor i delar av världen där köpandet av en CD-skiva ligger rätt långt ner på prioriteringslistan och överleva för dagen ligger högre.

Så frågan är vad som är anledningen att man ger sig in i musikbranschen eller någon skapande bransch överhuvudtaget. Om det är för att snabbt tjäna pengar och man inte direkt har något intressant att erbjuda, så är det klart det suger att folk laddar ner ens skiva istället för att köpa den. Speciellt som det stora skivbolaget lagt ner så mycket pengar på att marknadsföra något som absolut inte kommer att gå till historien som ett av de stora musikaliska mästerverken utan enbart är hållbart så länge som dagens 14-åringar är intresserade.

Men om man, som gitarristen i The Haunted resonerade, ser en möjlighet att nå ut med sin konst till världens alla hörn och därigenom få kontakt med människor man aldrig någonsin trott sig kunna få kontakt med och dessutom kunna spela för dem och få en inkomst därigenom, både ur monetär och ur utvecklingssynpunkt, så kanske detta med nedladdning inte är helt galet. Eller snarare att alla har möjlighet att nås av konsten, men på sina egna villkor. Det är en vacker tanke.

Om man inte försöker tjäna pengar på dagsländorna Darin eller Alexander Rybak förstås.