För vi som ska skapa en värld för våra och andras barn att leva och må bra i lyckas inte så värst bra. Och även om vi lyckas för våra barn så klarar vi inte riktigt av att tänka flera generationer framåt. Även om vi väldigt gärna vill lämna ifrån oss en bra värld inte bara för våra barn utan även för kommande generationer. Det är Darwin på en väldigt grundläggande nivå blandat med kärlek till våra barn och barnbarn. Arten får inte dö ut och vi vill inte göra illa våra efterkommande. De flesta vill i alla fall inte det.

Men det kommer så mycket emellan. I slutändan handlar väldigt mycket för oss om nuet eller enbart den närmsta tiden. Att vi har jobb är viktigt. För då kan vi delta i samhället och i alliansens Sverige är det först då vi har ett riktigt värde. Så även om vi har ett jobb som är skadliga för vår framtida existens som art så är det viktigt att vi får behålla våra jobb. Polska kolgruvearbetare slåss för att ha jobben kvar för att kunna fortsätta vara del av nuet samtidigt som det är ett jobb som riskerar korta vår existens.

För att vara del av samhället måste vi inte bara arbeta utan vi arbetar för att kunna konsumera. För att kunna konsumera mer och mer för vart år som går. För att ta mer och mer resurser ur en planet som inte har oändligt med tillgångar. Små grupper i samhället tjänar stora pengar på att vi köper mer och mer och då de inte är intresserade av att se långsiktigt utan ser mer till egen vinning så driver de oss snabbare mot slutet trots att de verkligen skulle kunna göra en skillnad. Men det vill de inte. De satsar på att göra sina produkter miljövänligare enbart om det är en framgångsrik marknadsstrategi, men gör sällan tillräckligt, för det skulle minska deras vinster. Och att göra en vinst räcker inte utan vi har skapat ett system som kräver ökad vinst också. För att göra ett fåtal rikare, ge ett flertal jobb där pengarna som tjänas används till att göra de rika ännu rikare. Och så vidgas klyftorna.

Så vuxenvärlden var inte den representant för förnuft som jag trott. Istället är den kortsiktigt tänkande, lättpåverkad, girig och full med goda intentioner som begravs i produkter som vi bara måste ha för att de är nya, moderna eller för att de gamla gått sönder egentligen alldeles för tidigt bara för att vi ska köpa nytt så fort som möjligt.

Och i denna vuxenvärld står jag och de jag älskar och ser upp till. Kanske, förmodligen, är vi inte helt olika resten av vuxenvärlden. Men att vara medveten om sina brister kanske idag får ses som att man kommit rätt långt. Men långt ifrån tillräckligt långt. För vi ondgör oss om utarmningen av Jordens resurser och suktar med jämna mellanrum efter en ny TV trots att den hemma fungerar utan problem, vi blir glada när vi får en ny dator eller mobiltelefon trots att de gamla fortfarande går att använda och trots att vi är medvetna om vilken ofantlig mängd resurser som går åt att tillverka elektronikprylar, vi köper fler skor och kläder än vi egentligen behöver. Och när vi köper allt detta egentligen onödiga så är det det som gör att de som tillverkar allt får en lön och kan leva i vårat samhälle.

Vår nutid kräver att vi förstör vår framtid.

Kan ingen som är smartare än vad jag är komma på ett nytt system?