Efter att ha skrivit föregående inlägg så dök det upp en del andra saker som faktiskt hänt i mitt liv under förra året som kanske faktiskt förtjänas att nämnas. Så det blir en något positivare årskrönika, trots löfte om att så inte skulle bli fallet. Jag ber om ursäkt till de som känner sig vilseledda.

* I somras fick jag till slut min lärarexamen. Efter ett läsår av extra studier trillade de sista poängen in och jag kunde ta ut min examen. Stor klapp på ryggen till mig själv.

* Sommaren i övrigt var rätt fantastisk också. En del resande till släkt och vänner samt festivaler. Det blev hårdrock i Göteborg, hård dansmusik i Arvika samt dansband i Malung. Winnerbäck upplevdes med bland annat vän som raggade ut mig till en skön helg i Skärgården.

* Det har tillkommit nya bekantskaper som till viss del runnit ut i sanden, till viss del ändrats och till viss del blivit bättre.

* Sportlovet avnjöts i Skottland, halva tiden i Glasgow och halva tiden i Edinburgh, hos goda vänner som saknas under resten av året.

* I slutet av augusti fick jag åka ner till Skåne och uppleva mitt livs första suspension tillsammans med underbara människor och om allah vill återträffas det i Skåne på Alla hjärtans dag för kärlek, krokar och blodutgjutelse.

* Året har avslutats med en ny bekantskap som känns väldigt spännande. Framtiden får utvisa, men jag hoppas att den kvalificerar sig till en plats i nästa årskrönika. Den glada alltså.

Om den förra krönikan avslutades med en hyllning till de vi förorat, så får denna sluta med en hyllning till de som debuterat och likt Gert Fylking tycker jag att vi nu alla gemensamt här i salen ska utbrista i ett: