När Hamas för nån vecka sen tyckte att det var en ypperlig idé att skicka ett rejält knippe raketer in på israeliskt territorium, kände jag lite att de får nog skylla sig själva den här gången om militärt överlägsna Israel besvarade attacken vilket tyvärr skulle innebära fara för civila. Att en grupp som Hamas, med folkligt och politiskt förtroende, ägnar sig åt att bygga provisoriska raketramper på skolgårdar är inget annat än förkastligt då det inte behövs många hjärnceller för att räkna ut konsekvenserna det får. Startar man ett slagsmål fär man fan vara beredd på att man kan råka ut för nån som gärna ställer upp och spöar skiten ur en. Men min förhoppning var också att Israel skulle nöja sig med att besvara raketattackerna och inte gå till överdrift och se det hela som en ursäkt för att jämna en viktig del av Palestina med marken. Tyvärr så infriades inte mina förhoppningar.

Efter kontinuerliga bombningar från luften och via artilleri har så nu också marktrupper gått in.
Världens stater kan delas in i mobbare och deras offer när diplomatin på internationell nivå är ungefär lika sofistikerad som ett sandlådegräl mellan två små barn.