Bloggens hem ändrade plats och utseende för ett tag sedan och det kan ju inte komma undan helt ostraffat. Inte för att det var så toppen förut, men vad har det blivit utav blogg.se egentligen?

De flesta vet att den typiska bloggaren är en ung tjej som skriver dagbok och då och då eller jämt och jämt lägger upp bilder på de senaste modekapen från de stora modehusen H&M, Gina Tricot, Lindex och Kappahl. Ett medium där gemene man ges möjlighet att nå ut till hela världen på ett sätt som tidigare varit förbihållet journalister används till största del till att skriva osammanhängande meningar och stycken fulla med smileys om ytlighet. Det hela är litegrann som när man släppte in privata aktörer på radionätet i hopp om att utbudet och kvalitén skulle öka. Och utbudet ökade, det är ju rätt oundvikligt, men det utbud som ökade var musikkanalerna som antingen spelar det bästa inom hip hop och r 'n' b, det bästa av gamla och nya låtar (vilket är en djävla lögn, då vare sig Beatles, Rolling Stones, Nirvana eller Led Zeppelin hörs på den kanalen), lugna favoriter, det som hör hemma på Stockholms enda dansgolv eller vad de vill (Bandit, bra att gymma till). Med samma innehållslösa skitsnack mellan låtarna vartän man vänder sig. Det verkar som att när man ger ökat utbud till genomsnittsmänniskan vill den ha mer yta. Och det får den.

Men för att återgå till blogg.se som ändrat sitt utseende och från att ha tidigare fokuserat på de senaste inläggen och de mest lästa bloggarna, så fokuserar de fortfarande på de mest lästa bloggarna, men sidan ser mer ut som ett månadsmagasin med de textstycken som erbjuds.

Överst en bild som ska länka till en blogg som handlar om veckans tv, med fokus på Let's Dance, körslaget och grammisgalan. Därefter följer en profil om veckans blogg, Sex and the Citty som knåpas ihop av moderedaktören på Finest.se och handlar enligt henne om materialism, narcissism, konsumtion och arbetsnarkomani och om man går in på hennes blogg ser man också att hon är materialist, narcissist och konsument på fotona från hennes senaste shoppingrundor med kompisarna och bilderna på kläder hon tycker om och köpt. Och här trodde jag i min enfald att bloggen inte skulle hylla de saker hon skriver om. Blåst igen. Vi går vidare.

Resten av sidan innehåller receptet på en smoothie, ett biobesök för att se Jim Carreys senaste film, fem snabba frågor om julen som till exempel det godaste på julbordet, tuggummin, en vardagsbetraktelse som cementerar fördomen om kvinnors shoppingintresse, en varning för The Curious Case of Benjamin Button av David Fincher för att den är så lång men trots allt ska ses av de modiga tittarna och slutligen en liten notis om hur mycket miljötillgångar som går åt för att tillverka ett par jeans. Så det slutar faktiskt riktigt bra. Eller också inte. Notisen slutar med att eftersom det är så miljötärande med jeans så gäller det att se till så de formar rumpan väl. Suck.

Vi fastnar återigen i det här med att man ska ge folk vad de vill ha och det är precis samma argument som hotar stora delar av kulturen då den inte är kommersiellt gångbar. Och om man hela tiden tänker i kronor och ören, så är det inte konstigt att det är ett fullt gångbart argument.

Men om man tänker på kultur och djupa texter som ett resultat av ett mer avancerat tänkande,  eller bara ett tänkande för den delen så blir det annorlunda. Den kultur och de texter vi klarar av att producera är ett direkt resultat av våra tankar och även om politiker skulle älska ett samhälle där ytan och dumheten regerar så betyder inte det att vi ska ge dem ett. Även om yta och lättsamhet är det som intresserar majoriteten.

Bloggsidor har en stort påverkan på samhället idag och de lockar till sig miljontals läsare, många unga kvinnor i jakt på tips om hur de ska vara. Tyvärr så möts de ofta av rätt kassa ledsagningar i form av vad de ska ha på sig och hur kul det är att festa och umgås med polarna. Det skulle kännas mycket bättre om alla dessa inflytelserika bloggerskor kunde hitta ett sätt att kombinera sina intressen med lite nyttigheter. Men tyvärr skulle det till rätt stor del innebära att de förlorade läsare för det är trots allt inte enbart bloggarna som styr människor hit eller dit. Det finns de med mycket mer pengar och möjligheter att nå ut till de unga som är alldeles för intresserade av att behålla strikta könsuppdelningar för att tjäna pengar på dem och uppnå makt. Men revolutioner ska startas från gräsrotsnivå, så varför inte börja bland bloggarna?