Forget me - forget me not

Det hör sannerligen inte till vanligheterna att jag skriver nån form av filmrecension, så två på raken får väl ses som nåt sorts under, mirakel eller en förbannad plåga beroende på vem man frågar. För egen del är jag som bekant inte så förtjust i det, men ibland kan man inte låta bli. Som när man ensam sett Slumdog Millionaire och inte har någon att diskutera den med eller när man precis har sett The Wrestler och inte kan sluta dra paralleller hit och dit.

Mickey Rourke borde ha fått en Oscar för sin porträttering av brottaren Randy "The Ram" Robinson med sina bästa dagar efter sig, men så blev det inte. Kanske för att de värderingar som gav Slumdog Millionaire åtta stycken Oscars endast gav en nominering av Rourke, men kunde inte fullfölja och ge en avskriven skådespelare spelandes en avskriven brottare filmvärldens största pris.

Det är som att han spelar sig själv och med hans förflutna i bakhuvudet blir filmen i nästan självbiografisk. Fast egentligen så kanske det är en generell självbiografi för alla som håller fast vid det enda de vill leva för långt efter att de av olika anledningar inte kan längre. Så kallade kändisar med dokusåpe-epitet till exempel. Och Linda Rosing.

Linda Rosing, denna hårt blonderade och modifierade amazon, vars tid i rampljuset förhoppningsvis drar sin sista suck i och med programmet Den rätte för Rosing. Tydligen ville en miljon män i Sverige dejta Linda Rosing enligt reklamen. Var de siffrorna kom ifrån har jag ingen aning om, men att de skulle vara fejkade är rätt troligt. Om det var en miljon män som var intresserade skulle kanske serien han några tittare. Nu har den inte det. Troligtvis för att de enda presumtiva tittarna är med och tävlar i programmet.

Under hela sin karriär från det att hon först knullade i Big Brother-soffan har hon, i likhet med många kollegor, förtvivlat hållit tag i den lilla gnutta kändisskap hon haft och under resans gång spelat in undermålig musik, festat hårt, blivit av med sina barn och dykt upp i olika mediesammanhang. Man har försökt göra dokusåpa på hennes äktenskap, men hon är helt enkelt inte en tillräckligt intressant person. Men hon fortsätter och tydligen finns det producenter som tycker att det fortfarande finns nåt att tjäna pengar på genom att ställa henne framför en kamera.

Så skulle man göra en svensk nyinspelning av The Wrestler skulle man kunna göra den om Linda Rosings liv. Daniel Alfredsson skulle kunna regissera och Mickey Rourke skulle kunna göra om sin huvudroll och kanske åtminstone kamma hem en Guldbagge. För det kanske inte enbart var livsödet som gjorde att jag drog paralleller till Linda Rosing.

Linda Rosing?

The Ram?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0