Och helt plötsligt hände så det som inte fick hända. Hundratals journalister från hela världen har blivit temporärt arbetslösa. Josef Fritzl har erkänt allt. En sensation som utan problem fyller dagens tidningar och morgondagens. Som fyller en halv nyhetssändning och två diskussioner i morgonsofforna. Men sen då? En av årets mest emotsedda händelser -- en incestuös österrikare med galen blick inför rätta -- exploderade helt plötsligt i ett klimax ingen hade förutsett. Som om tonartshöjningen i en melodifestivallåt kommer redan efter en minut istället för två och en halv. Sensationsjournalistens för tidiga utlösning.

Jag tror inte att Herr Fritzl riktigt insett vilket ansvar han haft inför världens media och så går han och gör på detta viset. Och precis samtidigt som storforetag och banker verkar ha insett att SEB:s strategi när det gäller att hantera lönesänkningar var värdigt endast nån med ett penntrolls intelligens och därför snällt drar in bonusprogram så fort minsta lokaltidning får nys om dem.

Så nu sitter de så där. Ett helt gäng murvlar och vet nog inte riktigt vad de ska göra. Med över ett halvår kvar till Oktoberfest i grannlandet och inga bankkonton a la Schweiz att granska återstår inte så mycket. Speciellt inte sen Jörg Haider körde ihjäl sig och lämnade efter sig ett tomrum som gör sig bäst tomt.

De kanske alla tillsammans kan ge sig ut och göra resereportage om Österrikiska skidorter, göra artiklar med titeln "Så super Svensson i Spieljochbahn" eller "Hur man lättast välter en Österrikisk fjällko" och gå i Sound of Musics fotspår.

Jag är fullt medveten om att de troligtvis kallas hem igen rätt omgående, men en rätt att spekulera tycker jag ändå att jag har. Det är ju liksom journalister vi pratar om här. Många av dem riktigt bra, vissa mindre bra, men de allra flesta av dem fast under ett lönsamhetsok. Skiten måste gå att sälja till människor som anser att Melodifestivalen är årets kulturhändelse.

Detta är Wolverine Blues, för Wolverine Blues egna pretto-blogg.
Åter till arbetet.