Jag hade ingen aning om det. Att det finns så många föräldrar, eller kanske barnlösa vuxna, som har såna problem med att de inte får slå sina barn eller ta tag i dem hårt. Som helt enkelt inte får bruka fysiskt våld. Den typen av våld som om jag vänder mig om till min kollega bakom mig och utövar kan ge böter eller fängelse. Men att i egenskap av förälder få utöva våld i uppfostrande syfte ska tydligen vara okej. Enligt vissa.

Det är nästan som att man inte ser barn som människor. Det kanske är därför vi gärna delar upp mänskligheten i män, kvinnor och barn och ofta pratar om barnen som en egen art.

Vad beror det på att man vill kunna slå barn? Kanske av samma anledning som våld brukas i resten av världen; för att intelligensen inte räcker hela vägen fram. Man är för korkad helt enkelt. Så då kanske man kan slå i nån det rätta beteendet eller den rätta uppfattningen. Fast hur slår man nån i syfte att lära den att det är fel att slå nån? Eller lägger man till att det är fel att slå andra, men inte sina barn så du måste vänta tills du själv ynglat av dig innan det är rätt att använda nävarna. På nån som är mindre, försvarslös och i beroendeställning.

Men lite smisk har väl aldrig skadat? Det är inte sällan man hör att de som förespråkar barnaga själva utsatts för det och minsann har vuxit upp till att bli ansvarsfulla samhällsmedborgare av det, bra människor helt enkelt. Men det är ju liksom inget argument. De kanske hade blivit ännu bättre utan stryk. Och hur bra människa har man egentligen blivit om man förespråkar brukandet av våld?

Jag förstår att det är svårt att uppfostra ett barn och imponeras av de föräldrar som gör ett bra jobb lika mycket som jag stör mig på de som gör ett dåligt jobb. Men är det inte lite väl enkelt att gömma sin oförmåga bakom ursäkten att man inte får bruka våld? Skulle en mindre lyckad förälder bli mer lyckad om den fick smiska sitt barn?