Det var då själva fan.

En ny artikel om bristen inom skolmatematiken och direkt är de där, som desperata asätare kring det enda kadavret på hela savannen. De är politikerna. Och de kommer inte att ändra nåt till det bättre känns det som. För de är bara intresserade av en sak och det är att plocka politiska poäng, så när forskning kommer fram som belyser problem ska det kastas paj som bara fan. Det är vänsterns fel, det är högerns fel och sådär håller det på tills ingen kommer ihåg vilket felet var. Sen är det bara att vänta på nästa negativa artikel så karusellen kan börja igen.

Det kan låta så förbannat bra när folkvalda pratar om sina visioner för skolan. I alla fall bra för en grupp ooch fruktansvärt för en annan, men ingen av grupperna verkar bli nöjda för det sker sen i realiteten väldigt få förändringar. Så man bygger upp nån sorts hopp hos vissa väljargrupper och sen när de röstat så blir det varken hackat eller malet.

Som gymnasielärare sliter jag mitt hår över följande problem med grundskolan; de bristande grundkunskaperna i matematik och hur i helvete vissa elever blivit godkända i matematik. När jag frågar vissa elever så vet de inte heller hur de kunnat bli godkända. En del av dem har varit underkända hela högstadiet och sen när de går ut nian så har de på nåt magiskt sätt blivit godkända. Tyvärr verkar det inte bero på att de helt plötsligt funnit Pythagoras utan snarare på det problem som betygsättningen är på högstadiet.

Det går nämligen inte att bli underkänd. Eller rättare sagt, det finns inget betyg som visar att man är underkänd. Det saknas alltså IG. Det hela bygger på en föreställning att alla elever kan bli godkända i alla ämnen och då alla kan bli det, så måste felet ligga hos någon annan än eleven ifall denne inte klarar ett ämne. Felet, ifall ni inte redan räknat ut det, ligger hos skolan. Det betyder att varje elev som är underkänd innebär merarbete och då det är skolans fel, alltid, så blir inte situationen den lättaste för skolans rektor i slutändan. Så då kan vissa rektorer tycka att det är lättare att släppa igenom elever som saknar kunskaper än att ta extraarbetet som det innebär att underkänna en elev.

Detta med att IG inte är ett betyg på högstadiet kan verka väldigt konstigt med tanke på att det är ett giltigt betyg på gymnasiet. Hos oss betyder det att en elev deltagit i kursen men in nått upp till målen för betyget godkänt. Då kan man visserligen säga att gymnasiekurser är svårare och därför är det motiverat med betyget IG. Men det stämmer inte riktigt för många A-kurser består till stor del av repetition av högstadiets kunskaper. Matematik A till exempel är en repetition av högstadiematten i mångt och mycket. Och i den kursen går det att få IG, men inte på högstadiet. Och för att gå på gymnasiet behövs G i matematik från högstadiet. Så egentligen borde det knappt finnas några elever alls på som får IG på Matematik A. Men det finns det. Mycket verkar ibland ha gått förlorat under det där sommarlovet innan de börjar gymnasiet. Eller så var det som så att det inte fannns så mycket där från början.

Så vad göra då? Jag är medveten om att det gnälls mycket på högstadiet här, men jag gnäller inte så mycket på lärarna utan mer på systemet som det är utformat. När man pratar om lärare så pratar man om dem som pedagoger. Men en lärare är väldigt lite pedagog nuförtiden. I nedskärningarnas spår har det lagts mer och mer icke-pedagisk börda på oss. Vi är väldigt mycket administratörer och det ska rapporteras det ena hit och det ena hit. Den tid som finns för att planera lektioner är mindre än den tid vi förväntas på lägga på administration. Eller egentligen, hur mycket tid förväntas vi läggga på olika saker? Hur mycket tid har vi att lägga på olika områden? Det pratas det väldigt lite om. För om det skulle tas upp, så skulle det visa sig hur lite tid vi har att lägga på den pedagogik som folk skriker efter. Och för att få den tiden så måste fler administratörer anställas och då går det liksom inte att spara in på skolan.

Så istället gnälls det på flumskola hit och disciplinskola dit, ett fruktlöst politiskt skådespel endast utformat för att samla fler väljare. Litegrann som hur republikaner i USA engagerar alla abortmotståndare trots att de inte kommer att förbjuda aborter när de väl hamnat vid makten.

Och till alla de som hoppas på att Björklunds skola ska bli en total helomvändning, ni kan sluta hoppas. Den är inte så förbannat olik den skola vi har idag. För radikala förändringar kräver radikala åtgärder och de kostar mer pengar än små obetydliga förändringar.

Så tyvärr.