"I don't have pet peeves, I have major psychotic fucking hatreds."
- George Carlin

Det är ett år kvar till valet och min lilla Saida-liknande förutsägelse verkar banne mig slå in. Sverigedemokraterna ska tydligen in i riksdagen. Det räcker inte med att de ska förpesta stora delar av Skåne och landsbygden. De ska sprida sin djävla ointelligens över hela detta rike. Som om det inte räckte med Kristdemokraternas diskriminering av homosexuella, nu ska grupper tillhörande "icke-svenska" kulturer få det än svårare. Så istället för att samhället tar ett stort steg framåt och röstar bort Kristdemokraterna tar man rejält sjumilakliv tillbaks till en romantiserad version av det svenska samhället som aldrig existerat, då svensk kultur var svensk och inga bögar fanns.

För det är detta med svensk kultur som gör det hela så förbannat infantilt. Man är livrädd för att icke-svenska kulturer (läs: muslimska) ska komma in och förpesta vårt dagliga liv och våra högtider. Vår gamla fruktbarhetshelg, midsommar, då det ska dansas som grodor runt en stor lövbeklädd kuk nerknullad i moder Jord är i farozonen. Våra skolavslutningar i den kyrka som inte längre är en del av staten hotas av dessa med ickekristen bakgrund som tydligen är de enda som protesterar mot skolavslutningar i en kristen lokal. Att jag som ateist tycker att skolavslutningar med präster, imaner eller rabbiner är lika djävla illa talas det förstås tyst om. Jag är ju nämligen vit och svensk och därmed per definition inget hot mot det där äkta svenska.

Det där äkta svenska som består av en amerikansk röd Coca Cola-tomte på julaftonen, med julklappar under en gran tagen från tysk tradition och allt till minne av en religiös figur som har sitt ursprung i Mellanöstern och som anpassats av katoliker från Medelhavsområdet för att hans födelsedatum skulle infalla samtidigt som den gamla kulturens midvinterblot och inte den första januari, vilket vore mer logiskt med tanke på att hela vår tideräkning kretsar kring denne snickarson.

Det där med svensk husmanskost som kåldolmar där ordet dolmá har turkiskt urspung och är namn för mat med fyllningen ris och köttfärs. Ris som inte odlas i Sverige, men det går att använda potatis som växer i Sverige men som är av sydamerikanskt ursprung. Eller köttbullar som är sådär typiskt svenskt ända till man inser att det är en tämligen global företeelse att rulla köttfärs till bollar.

Eller vår ursvenske konstnär Anders Zorn som hade en tysk far och vars måleri bland annat fick sin inspiration från resor till England och Spanien.

Listan kan göras hur lång som helst, men den fråga som borde ställas Sverigedemokraterna, som ingen journalist ställt än i ett större sammanhang, är vad är det de egentligen säger sig vilja bevara i den svenska kulturen? Var går tidsgränsen för när kultur blir något svenskt och inte längre ses som det hopkok av icke-svenska kulturella företeelser som det faktiskt är? Eller är det som så att man i själva verket inte alls värnar om den svenska kulturen utan bara använder den som en täckmantel för att sprida hat mot människor med muslimsk bakgrund?

Helt kort, varför är de så förbannat dumma i huvudet och varför har inte fler inte genomskådat det? Varför måste jag oroa mig för att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen istället för att se fram emot fyra åt utan kristdemokrater?

Jag är fullt medveten om att det finns Kristdemokrater där ute som skulle vilja hudflänga någon som nämner dem tillsammans med Sverigedemokraterna i en text, men ett parti som jobbar stenhårt för att diskriminera homosexuella är tyvärr inte ett dugg bättre än ett som jobbar stenhårt för att diskriminera muslimer.

Åh fy fan, vad jag behövde få ur mig det där.