För det dyker upp människor i alla möjliga debatter som tycks ha väldigt lite att säga, men att göra sin röst hörd ska de. Det handlar ofta om kommentarer till artiklar och debattinlägg. Kommentarer som av de som skriver dem upplevs som att de ger sig in i debatten med starka motargument, men i själv verket är det tomt dravel.

Som att argumentera mot någon genom att hänvisa till personens politiska vridning och inget annat. Som att det skulle vara argument nog. Alla vet att Göran Greider drar år vänster och troligtvis mot Socialdemokraterna och att Maria Abrahamsson på SVD drar åt höger. Så att belysa det faktumet för att argumentera emot den ena personens mer positiva attityd till skatter och den andras mer negativa åstadkommer ingenting. Som att folk som tidigare tyckte att Greider var vettig slutar när de får reda på att han är vänster. Litegrann som när vissa anhängare till subkulturer slutar lyssna på en särskild artist när de blivit upplysta om att denna artist inte tillhör subkulturens musikgenre. Och en debatt vuxna människor emellan borde hålla en högre nivå än så.

Men ofta håller även diskussioner vuxna emellan förhållandevis låg nivå. Det är ogenomtänkta generaliseringar som i vissa fall saknar förankring i verkligheten.

Som jag påpekat tidigare så är vuxenvärlden till rätt stor del en besvikelse för mig nu när jag själv är medlem av den. Den intelligens jag upplevt som barn visade sig mest bero på att jag inte upplevt lika mycket som de vuxna. Det berodde inte så mycket på att de läst och utbildat sig, tagit del av forskning och reflekterat över olika situationer.

Men egentligen, att människor vill synas och uttrycka sina poänglösa argument är väl helt okej. Det som inte är okej är att det finns så många som är beredda att ge dem utrymme och ger dem det på andra ställen än i kommentatorsfälten. Förutsatt att man inte är en vanlig idiot förstås. Men är man en känd idiot så kan man försäkra sig om mer utrymme än många seriösa forskare någonsin kan drömma om.

Mycket göms bakom en falsk strävan efter balans. Där alla ska få komma till tals. Även de som inte har något vettigt att tillföra debatten. En liten snedvridning av åsiktsfriheten kanske. Som sagt, alla har rätt till sina åsikter, men det betyder inte de ska ha någon betydelse i större diskussioner.

Den senaste idiot som fått oförtjänt mycket utrymme är Anna Anka. Att hon tar för sig av det utrymme som ges är helt okej. Felet ligger i att hon faktiskt ges utrymme. Med sina hopplösa och ogenomtänkta idéer får hon utan att ifrågasättas massvis med utrymme som skulle kunna användas till andra vettigare saker. Hon vill gärna bli ett politiskt partis ansikte utåt och sätter sig och väntar på ett telefonsamtal. Om hon verkligen brann för politik skulle hon inte sitta som ett passivt våp och vänta på att telefonen skulle ringa. Passiva våp är inte populära i något parti. Och Moderaterna och Kristdemokraterna som hon gärna skulle få ett samtal från vill inte ta i henne ens med tång. Vissa Kristdemokrater kanske, men det skulle vara ett säkert sätt att bli av med majoriteten av de kristdemokratiska kvinnliga väljarna. Och i ärlighetens namn, är det nåt parti som skulle passa henne, så är det Sverigedemokraterna med sitt bakåtsträvande och drömmande tillbaks till en tid då Sverige var svenskt -- vilket måste ha varit för ett par tusen år sedan, då folkslag alltid influerat varandra -- som borde passa fru Anka bäst.

Men hon är ju på tv och folk tittar på tv, så folk känner igen henne. Det betyder att man kan sälja mer lösnummer med en före detta musikers blonda sexdocka än med nån okänd som faktiskt har något viktigt att säga.