Jag tror jag börjar se orsaken till problemet. Vi har kramat dem alldeles för lite. Sverigedemokraterna alltså. De är rädda och vi som inte är det har inte tagit vårt ansvar för att ta hand om dem. Vi behöver inte skydda dem. Bara krama om dem och säga att vi finns här när de blir rädda för moskéer och mörkhyade män.

Om vi har tid -- och det kanske vi borde ta oss -- så kan vi åka ut till en moské eller någon annan samlingslokal för muslimer och hålla Sverigedemokratens hand när han eller hon tar sina första stapplande steg mot att inse att de allra flesta människor vill leva i fred och frihet. Inget annat.

Rädsla är bra för att överleva, men den kan också bli till hat och intolerans. Men den typen av rädsla är inte medfödd, det är något vi lär oss. Tyvärr är det lättare att lära sig hat och misstro, men om man tagit sig så långt så kanske man kan gå vidare och lära sig se sitt hat och sin misstro för vad det är. Rädsla för det okända. Rädsla för det som vi inte visste fanns när vi växte upp.

Så ser ni  Sverigedemokrater, bli inte arga. Ge dem en kram och säg att de inte behöver vara rädda längre.