Idag har jag skrattat, jag har haft trevligt, jag har gråtit av glädje, jag har gråtit av sorg, jag har varit tacksam och jag funderat på om jag inte skulle vara mer tacksam om jag ägde nåt mer. Men mest har mina tankar idag kretsat kring tårarna. Det är inte så ofta de kommer. Enligt mig själv alldeles för sällan och oftast när de känns sådär bortslösade som när Extreme Home Makeover visar det sjuttielfte nybyggda slottet för en familj som förtjänar det extra mycket. Bortslösat för att om det så sällan gråts så varför just då?

Två bloggar har gjort mig glatt tårögda idag och det tackar jag författarna för. Jag länkar inte till dem, då det var mig de skrivit snällt om och jag och Jante i vissa fall tycker att jag inte ska hävda mig för mycket. Men han är okej med att med att jag har en blogg tydligen. Eller så väljer jag att lyssna enbart ibland.

En bok har gjort mig både glatt och ledsamt tårögd under min buss- och tågresa tillbaks från Stockholm. Ett stort tack till min vän som införskaffade A Thousand Splendid Suns åt mig. Det är djävulskt mycket ångest och sorg i boken, men de gånger författaren släpper fram ens de minsta glädjeämnen så fortsätter tårarna rinna, men av andra anledningar.

Även om böcker i allra högsta grad berör mig och vänners vänliga ord likaså, så brukar de inte lika lätt framkalla tårar vanligtvis vilket leder fram till det jag kanske egentligen vill skriva om, men som jag inte vet om jag borde eller inte. Jag vet inte heller syftet med att skriva det. Jag tycks övertygad om att jag inte gör dte för att söka tröst. Så gör jag det för att få uppmärksamhet eller är det något som kommer att få mig att må bättre. Något som verkligen måste ut. Behandlar jag en händelse eller exploaterar jag den?

Jag har just nu inget svar på det och låter nog därför bli att skriva om det.