Jag vet att inlägget är i senaste laget, men samtidigt som jag vet det så skiter jag också i det. Det har legat och grott i huvudet och tiden eller orken har inte riktigt infunnit sig, men det är väl ändå tanken som räknas. Eller hur? Eftersom ni är tankeläsare. Nåja, här kommer det i alla fall.

Så det blev till slut en vargjakt. Tusentals vuxna människor fick chansen att döda rovdjurens rovdjur. Och som de tog den chansen. Det måste vara så förbannat kul att kunna släcka ett liv. Att se något magnifikt och tänka dreglande att man måste få döda det.

Men visst, vad vet jag. Jag är ju boende i Stockholm och allt det där djävla blajet. Precis som att jag inte skulle förstå. Visserligen är jag uppväxt i en av de där varghatarkommunerna i Dalarna, men jag tänker inte framhålla det som att jag därigenom är berättigad till att ha en åsikt i vargfrågan. Man kan vara minst lika påläst och genomtänkt i vargfrågan i stad som på landsbygd. Precis som man kan vara lika totalt korkad på båda ställena. Bara för att man bor på landsbygden gör det en automatiskt inte till expert på ett område. Det gör en till landsbygdsbo, inget annat. Att jag bor i Stockholm gör mig till stadsbo, inget annat. Och inget område som rör landsbygd eller storstad gör mig till mer expert eller mindre.

Jag har en åsikt i vargfrågan för att det är min förbannade rättighet. Den baserar sig på mina personliga värderingar, mitt intresse för djur och min jägarexamen. Fast det är klart, det där sistnämnda kan man också skita i, för vad jag kan minnas så var det inte särskilt mycket om viltvård som ingick. Det var djurteori, identifiera arter och hur blodspår kan visa var man träffat ett skadskjutet djur, mörkt för levern och ljust med bubblor för lunga till exempel.

Men jag känner att jag glider från ämnet. Varför tycker jag att den vargjakt som bedrivits är helt förkastlig? Till att borja med så har jag svårt för det här med jakt överhuvudtaget. Det där med att ta liv lockar inte så förbannat mycket. Jag gjorde aldrig klar min jägarexamen fullständigt och har aldrig skjutit mot ett djur i hela mitt liv och jag behåller det gärna så.

Sen så är det detta med just vargar. Jag tycker de är magnifika djur och att det finns plats för fler än tvåhundra stycken i Sverige. Det baserar jag på att vi bor i ett glesbefolkat land och i andra länder med gles befolkning finns betydligt fler stora rovdjur och det går rätt bra.

Vidare så hörs röster från vissa jägare som vänder på steken och säger att jakten är bra för mångfalden, att det därigenom blir en möjlighet att åtgärda problemen med inavel och samtidigt ge plats för friskt blod och jag kan tycka att det finns giltighet i det argumentet. Men att skicka ut tusentals jägare som är kåta på att få fälla en varg leder inte till den mycket selektiva jakt som skulle krävas för att åtgärda de ovan nämnda problemen. Det kunde man räkna ut med arslet redan i förväg och med facit i hand med ena lillfingret.

Varför man godkände denna vargjakt från politiskt håll är för mig ett mysterium. Såvitt jag kan komma på så fanns två möjligheter. Det var ett sätt att fiska röster och då har man verkligen bekännt färg som politiker om man försöker få stöd genom att ge människor tillåtelse att döda. Det kan också ha berott på total inkompetens från politikernas sida. Att det finns personer i landet som vill bli av med vargen i Sverige är väl känt och det tycker jag är tragiskt, men det är desto mer tragiskt när de som bestämmer lyssnar på dem.

2010 års vargjakt har varit decenniets första skamfläck. Nu gäller det att se till så den inte blir en kommande skamfläck. De ansvariga måste ställas till svars och förklara sig djävligt noga.