Blaj
Jag har egentligen inget vettigt att skriva om. Det handlar mer om en lust att få ur sig lite ord. Och varför skulle innehållslöshet få hindra min gudagivna rättighet att få uppmärksamhet? Det hindrar ju fan ingen annan i bloggvärlden.
Men kanske man skulle behandla nåt allvarligt ämne ändå? Som att man smugglar in prydnadsvovvar till modehussar och modemattar. Med prydnadsvovve menas tydligen levande accessoar. Det är ju allt annat än bra, men frågan är om det funkar som ämne för ett diskuterande blogginlägg. Troligtvis inte. De som köper en accessoarvovve gör det troligtvis ovetande och man måste vara en rätt empatistörd inbiten marknadsekonom för att rycka på axlarna åt detta och se det som ett helt vanligt fall av tillgång och efterfrågan. Däremot kanske man skulle kunna ställa lite högre krav på kunskaper hos dem som skaffar ett husdjur för att undvika att insmugglade och/eller sönderavlade djur blir en legitim handelsvara.
Så om inte hundar, vad då? Katter? Folk tycks fortfarande vidriga nog för att klara av att överge dem vind för våg eller ställa ut em i en låda och tro att det är det skonsammaste sättet att ta död på dem. Skonsamt för ägare med kort minne möjligtvis. Och det är inte bara katter. Två av våra små älsklingar -- råttor -- hittades övergivna i en hink i ett soprum i Göteborg. Och ja, vi är säkra på att de är tamråttor.
Djurplågeri är nog inte min grej att skriva om. Fast det är intressant med vissa uppfödares -- och tidigare Kennelklubbens -- inställning om rasrenhet. Sug på det ordet. Det blir inte så förbannat mycket trevligare när man får reda på att denna utseenderenhet baseras på målningar från 1800-talet och inte anatomiska kunskaper. Än mindre trevligare blir det när man fått för sig att rasers renhet uppehålls med ett så smalt familjeträd som möjligt. Inavel är ett sätt att förädla hundars och katters egenskaper, hos människor ett sätt att fixa en extra arm och annat mindre fördelaktigt.
Det blev ju rätt långt. Kanske jag kan skriva om djur ändå. Kanske nåt om acccessoarhundar, smuggling, sommarkatter och rasuppfödning?
Men kanske man skulle behandla nåt allvarligt ämne ändå? Som att man smugglar in prydnadsvovvar till modehussar och modemattar. Med prydnadsvovve menas tydligen levande accessoar. Det är ju allt annat än bra, men frågan är om det funkar som ämne för ett diskuterande blogginlägg. Troligtvis inte. De som köper en accessoarvovve gör det troligtvis ovetande och man måste vara en rätt empatistörd inbiten marknadsekonom för att rycka på axlarna åt detta och se det som ett helt vanligt fall av tillgång och efterfrågan. Däremot kanske man skulle kunna ställa lite högre krav på kunskaper hos dem som skaffar ett husdjur för att undvika att insmugglade och/eller sönderavlade djur blir en legitim handelsvara.
Så om inte hundar, vad då? Katter? Folk tycks fortfarande vidriga nog för att klara av att överge dem vind för våg eller ställa ut em i en låda och tro att det är det skonsammaste sättet att ta död på dem. Skonsamt för ägare med kort minne möjligtvis. Och det är inte bara katter. Två av våra små älsklingar -- råttor -- hittades övergivna i en hink i ett soprum i Göteborg. Och ja, vi är säkra på att de är tamråttor.
Djurplågeri är nog inte min grej att skriva om. Fast det är intressant med vissa uppfödares -- och tidigare Kennelklubbens -- inställning om rasrenhet. Sug på det ordet. Det blir inte så förbannat mycket trevligare när man får reda på att denna utseenderenhet baseras på målningar från 1800-talet och inte anatomiska kunskaper. Än mindre trevligare blir det när man fått för sig att rasers renhet uppehålls med ett så smalt familjeträd som möjligt. Inavel är ett sätt att förädla hundars och katters egenskaper, hos människor ett sätt att fixa en extra arm och annat mindre fördelaktigt.
Det blev ju rätt långt. Kanske jag kan skriva om djur ändå. Kanske nåt om acccessoarhundar, smuggling, sommarkatter och rasuppfödning?
Kommentarer
Trackback
