Som sig bör kanske det är dags för en nyårskrönika även om det kanske är mer nära sanningen att nu måste det djävlarimig till ett vettigt inlägg på den här bloggen. Det går ju inte att enbart lita till gammal storhetstid. Till och med Rolling Stones, Metallica och Iron Maiden måste spela in nytt då och då även om de flesta bara går på deras konserter för att lyssna på det gamla. Så tänk då hur viktigt det är för lilla jag som inte åstadkommit den där klassikern än.

För mig har året främst kommit att präglas av jämställdhets- och främlingsfientlighet som på något konstigt sätt har kommit att höra ihop. Detta trots att de främlingsfientliga anser att muslimer behöver mer jämställdhet för de är så förbannat kvinnoförnedrande, men i Sverige har jämställdheten gått för långt. Vilket förstås är intressant när något som ALLA studier visar på inte har uppnåtts anses ha gått för långt. Men det kanske hänger ihop med att Sverige är så förbannat fantastiskt och att man förutom att vara jämställdhets- och främlingsfientlig ofta är nationalist och kulturkonservativ. Då blir det lätt ens egna barn och andras ungar.

Kulturkonservatismen är fascinerande och jag tycker egentligen att den behövs som motvikt till en drift att förändra allt hela tiden. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att kulturkonservatismen oftast i kommentatorsfält och liknande tar sig uttryck av att vara rädsla. Rädsla för förändring och rädsla för att den värld man växte upp i faktiskt hade brister. Att det till exempel fanns rasism och ojämlikhet inbakat i det samhälle som skapade oss. Min farmor stod altid vid spisen. Alla mina vänner med separerade föräldrar bodde hos mamman. Pippis vita feta pappa var kung över negrer. När någon i en tecknad film blev sprängd blev de till negerkarikatyrer istället för de katter och möss de egentligen skulle vara. Majoriteten av jobbet i hemmen gjordes och görs fortfarande av kvinnor. Män var och är fortfarande fantastiskt överrepresenterade i brottsstatistiken. Med mera.

Men antyd detta och försök göra något åt det och du sparkar på vissas perfekta uppväxt. Men problemet är; hur vet man att ens uppväxt var perfekt eller ens bra om alla runt en hade samma uppväxt? Om det kunde ha varit värre, kunde det inte också ha varit bättre? Är vi verkligen det bästa resultatet av en uppväxt i det bästa samhället?

För mig är svaret nej. Vi kan alltid bli bättre och bör sträva efter det. Vad som sen är bättre är förstås rent subjektivt och man kanske tycker att kvinnor ska tjäna mindre och att män inte är lika självklara vårdnadshavare. Men det tycker inte jag och detta är min blogg och mina åsikter. Betyder det att jag inte är tacksam för den uppväxt jag fått? Absolut inte. Jag är tacksam mot mina föräldrar, mina vänner och det samhälle som gett mig uppfostran, stöd, vänskap och kunskap för att nu göra min plikt och göra världen ännu bättre (enligt mig) för kommande generationer.

Och i den plikten ligger jobbet mot främlingsfientligheten. På inga vis gör jag lika mycket som många andra gör, men jag försöker att inte bara blunda även om en viss konflikträdsla infinner sig alltför ofta. Kanske får mitt nyårslöfte bli att försöka övervinna den konflikträdslan och hoppas att om några gör något sluter fler upp och gör något också. Det är min erfarenhet av kommentatorsfälten som ett tag nästan helt dominerades av främlingsfientliga, men nu stöter de på motstånd nästan hela tiden och det glädjer mig.

För det är farligt med främlingsfientlighet. Det räcker med att kolla den "snällaste" sidan, Avpixlat. Det språk och det innehåll som används där i de amatörmässigt skrivna artiklarna borde skrämma alla som har tillräckligt med historiekunskap för att veta hur det brukar låta innan människor börjar döda andra människor i stor skala. Förutsatt att man har empati nog att tycka att det är hemskt när människor som inte ser ut som en själv utsätts för våld.

Och detta är sanningen påstås det. Och vanliga media går inte att lita på för de vinklar allting åt vänster eller PK:ar allt och så får man inte säga och de är egentligen emot yttrandefrihet. Men att man själv vinklar alla artiklar grovt och väljer att enbart vinkla det mot ett invandrarkritiskt håll är att säga sanningen. Att inte upptäcka hyckleriet måste bero på att man själv verkligen vill att det ska vara sanningen eller att man är dum i huvudet. Bara att välja.

Samma sak med inbillningen att yttrandefriheten är hotad för att man blir emotsagd och andra människor använder sin yttrandefrihet för att säga att man har fel. Tror man det är man också dum i huvudet. Yttrandefrihet kommer aldrig att vara att man får säga vad man vill utan att någon annan får protestera mot det.

Men att man tar bort Tintin i Kongo och klipper bort negerkarikatyrer i Kalle då? Det är dumt. Jag vore en hycklare om jag ansåg att man inte ska censurera den kultur jag konsumerar men gärna andras. Att klippa bort ordet "nigger" ur Huckleberry Finn, att plocka bort Tintin och klippa i Kalle gör inget annat än spelar de kulturkonservativa i händerna. Så länge kulturen existerar i sin ocensurerade form så kan vi också lära oss om det samhälle vi kommer ifrån och använda den kunskapen för att gå vidare mot ett bättre. Som lärare, förälder eller bara vuxen kan jag analysera Tintin i Kongo med mina elever eller barn och visa på att det funnits en tid då vita såg på svarta på detta sätt och att det fortfarande finns. Precis som jag kan visa nutida filmer med vita hjältar och bruna bovar och analysera dem på samma sätt. Det finns delar av vår historia vi har anledning att verkligen skämmas över, men vi måste veta om att de existerar för att kunna göra något åt det.

Men jag tycker att det säger något om den folkstorm som uppstår när man klipper bort en negerkarikatyr jämfört med den tystnad som rått alla de andra gånger det klippts bort saker ur Kalle med exempelvis motivationen att det är för våldsamt. Fast det kanske man har glömt eftersom den Kalle man växte upp med var den bästa. Och tittarrekord blev det också. En effektiv folkstorm.

Det kanske är dags att avrunda den här så kallade nyårskrönikan. Frukost väntar. Jag skulle kunna skriva mycket mer om till exempel ordet "hen" eller hur Avpixlats läsare har mer gemensamt med sin stereotyp av muslimer än de troligtvis klarar av att inse (ledtråd: de har båda problem med mångkultur och jämställdhet). Men jag kan inte låta bli att beröra våra nysvenska ord. Eller rättare sagt ett av dem;  zlatanera. Förutom att vara ett fantastiskt tillskott till Alfapet så måste det även vara ett bekymmer för de nationalistiska kulturkonservativa främlingsfientliga. För det första är det ett nytt ord och varför räcker det inte med de vi har? För det andra är det ett utländskt låneord, visserligen från nationalistiska Frankrike, men ändå. Och för det tredje så är det ju baserat på en sån där osvensk svensk som inte beter sig i enlighet med SD:s svenskhetsdefinition (fantastisk läsning på deras hemsida).

Men i svenskhetens namn kanske jag kan hjälpa till. Vi kanske nästa år kan införa "Att göra en Jimmie" för alla de gånger man tror så gott om sig själv att man i sin hybris inbjuder hela omvärlden att exponera sig som den man egentligen är. Att det under kostymerna och vältaligheten gömmer sig tankar och åsikter som det bara behövs lite sprit för att exponera. Och som pekar mot en värld där människor dödar andra människor. Alltid.

Gott nytt år på er.